Krokusen är en kravlös lökväxt som kan planteras både inomhus i kruka och utomhus i en bädd. Det finns några varianter som avger en lätt, söt doft som också är väldigt behaglig inomhus.
Plats och jord för krokusar
- Lökarna planteras utomhus på sensommaren eller tidig höst eftersom de kräver kalla perioder.
- Plantering i kruka sker cirka tre månader före önskad blomningsperiod.
- Lökarna behöver ungefär tio veckor på sig att rota.
- Lökarna får inte planteras för djupt. Några centimeter under ytan räcker.
- Därför kan krokusarna enkelt placeras i grunda skålar.
- Lökarna kan planteras nära varandra, men lökarna ska inte röra varandra.
Som en av de första växterna på våren älskar krokusar soliga platser. Det är en bra idé att plantera lökarna i en perennrabatt, då krokusarna har blommat senast i april, vilket innebär att en bädd kommer att visa färgglada blommor tidigt. Löken planteras också ofta direkt i gräsmattan som andra lökväxter som blommar på våren. När gräsmattan klipps för första gången har krokusarna vissnat och flyttat in igen. Krokusar förvaras också ofta i krukor eller skålar inomhus och är en del av vårens buketter.
Krokusar inomhus bör också placeras på ett ljust och soligt läge och gärna på en fönsterbräda i söderläge. Krokusarna ställer inte stora krav på sin placering och är väldigt föga krävande. Om de är i sällskap med andra växter behöver de inte längre någon speciell gödsling. Krokusar i krukor bör gödslas eller jordbyte en gång om året. Normal kompostjord är helt tillräcklig för detta.
Temperatur och vattning av krokusar
Krokusar behöver en temperaturpuls för att växa. Temperaturer över 7°C signalerar till löken att det är dags att växa och temperaturen bör hålla sig inom detta intervall under rotningen. Om temperaturerna är under detta på vintern vilar knölen. För att ge denna temperaturstimulans för krokusar i huset kan krukan placeras på balkongen i 24 timmar vid svala temperaturer.
Har du inte möjlighet att ställa grytan utanför kan du även lägga krokusarna i kylen ett dygn. Utomhus är lökarna inte särskilt svåra att sköta och behöver vanligtvis inte vattnas.
Om en lång period av regn i det förflutna följs av en torr period på flera veckor, kan plantorna vattnas måttligt. Krokusar inomhus bör hållas måttligt fuktiga. Vattenförsämring bör undvikas, annars kan löken börja ruttna.
Föröka och ompotta krokusar
Det är inte nödvändigt att transplantera lökarna utomhus. Om förhållandena är goda spirar moderknölen små avelsknölar varje år, vilket gör att krokusar förökar sig automatiskt. Om det växer för många krokusar på ett ställe kan de försiktigt grävas upp efter blomningen. Den nya platsen bör ge tillräckligt med utrymme för växterna att föröka sig. I genomsnitt tar det tre år för de unga lökarna att blomma.
Under denna tid dör dock moderknölen också. Krokusar i krukor kan placeras i trädgården över sommaren, jorden bör inte torka ut. Om det här alternativet inte finns, tas lökarna bort från jorden efter att de har blötlagts helt och grovt rengjorda. De förvaras torrt och sv alt, till exempel i källaren eller i ett förråd, och planteras inte igen förrän på hösten.
Försiktighet bör iakttas när du gräver upp löken så att unga lökar inte separeras från moderlöken för tidigt. Först när dessa löser sig självständigt kan de förse sig med näringsämnen. Knölarna bör också förvaras över sommaren för att skydda dem från skadedjur som möss. En regelbunden kontroll bör utföras för att avgöra om miljön är för fuktig eller för torr. Om luften i rummet är för torr kan du lägga en fuktig trasa på löken, annars torkar de ut. Rum som är för fuktiga kan leda till svampangrepp på lökarna eller tidig groning.
skadedjur och sjukdomar
Det enda skadedjuret som kan vara farligt för krokusar är sorken. Löken är en stor källa till mat för gnagare året runt. Om du är rädd för sorkar kan du sätta växtkorgar i hålor i jorden, sätta krokuslökar i dem och täcka allt med jord. Kanten på växtkorgarna ska sticka ut något för att förhindra sorkar från att klättra över kanten.
Om gnagarna fortfarande inte avskräcks av löken, som de tycker är god, kan slutna burar göras av finmaskig tråd och grävas ner i jorden med löken. Vattenförsämring kan också skada löken eftersom de kan ruttna. Om det finns risk för vattensjuka kan jorden blandas med sand, vilket ökar genomsläppligheten.
Skötselanvisningar i korthet
- ljus till soligt läge
- plantera säkert från sorkar
- vattna måttligt
- svala temperaturer som tillväxtstimulans
- Omplantering efter att plantan har flyttat in
- Förvara uppgrävd lök på en sval och torr plats
Vad du bör veta om krokusar i korthet
Krokusar är bland de första vårtecknen i trädgården. Lökarna kan enkelt planteras på platser i trädgården där jorden sällan eller inte flyttas alls. På grund av dess låga placeringskrav är den även lämplig som en färgglad färgklick i gräsmattan eller perennrabatter på våren. När knölen har planterats förökar den sig själv, men den bör skyddas från skadedjur som sorkar. Krokusar i krukor kan lämnas utomhus på vintern eller grävas upp och förvaras torrt efter att de har flyttat in.
- Krokusar är bara 5 till 10 cm höga, växer upprätt och blommar från slutet av januari till april, beroende på sort.
- Och det finns några vackra varianter: du kan få dem i gult, vitt, rosa, lila och till och med flerfärgat.
- Deras blomform är skålformad eller bägare.
- Som med alla vårblommare är planteringstiden september/oktober, där de planteras ca 6-8 cm djupt i jorden.
- De flesta krokusar utvecklar små dotterlökar som enkelt kan tas bort från moderlöken.
- Efter blomningen tas lökarna försiktigt bort från marken och dotterlöken planteras sedan om på en annan önskad plats.
- Om du inte vill sätta dotterlampan någon annanstans kan du bara vänta och inte göra någonting.
- Krokusarna förökar sig av sig själva tack vare avelslökarna.
- Vissa arter bildar också frön, som de är väldigt generösa med och sprids på så sätt.
Särskilt anmärkningsvärt här är den ljuslila Crocus tommasinianus, älvkrokusen, som blommar från slutet av januari. Genom sådd kan den bilda hela krokuskolonier och anses vara särskilt lätt att sprida. Den är därför mycket lämplig för naturliga trädgårdar. Detta är också nästan den enda typen av krokus som fortfarande finns i det vilda.
Krokusar – olika typer
Det görs skillnad på botaniska arter som produceras av naturen själv och prydnadsformer som är speciellt framfödda av människor. Särskilt attraktiva arter är de botaniska sorterna 'Sieberi Firefly' med intensivt rosa kronblad och en orange kärna, 'Blue Pearl' med blad som lyser olika blått på en blomma och den klargula sorten 'Romance'. Blomningen av 'Jeanne d'Arc' lyser nästan overklig i rent vitt. Remenbrance är en stark viol med silkeslena, glänsande kronblad, som även fungerar utmärkt som en intensiv färgklick mitt bland många vita eller gula krokusar. 'Crocus chrysanthus' imponerar med sina intensiva solgula blommor och 'Crocus vernus', alpkrokusen, har rosa ådrade kronblad.
Krokusar i örtartade sängar
De små färgglada varelserna ser också väldigt bra ut i kala örtbäddar eller framför lövträd samt i stenpartier.
Krokusar gillar också genomsläpplig jord, inte vattensjuk. På våren kan det vara lite blötare, på hösten föredrar de att det är torrare. De är tåliga, men känsliga under blomningen, så även små temperaturfluktuationer kan göra att de solsugna blommorna sluter sig en kort stund.
