Buxbomen är en mycket långsamväxande växt som hobbyträdgårdsmästare behöver ha mycket tålamod för. Desto värre är det när en sådan växt plötsligt angrips av skadedjur, till exempel buxbomsvamp. Det finns dock sätt att förhindra detta!
Alla som äger en buxbom har faktiskt en planta i sin egen trädgård som är relativt föga krävande och kräver liten ansträngning. Det finns dock en stor risk för denna växt som till och med kan leda till döden – och det är buxbomsvampen eller Cylindrocladium buxicola-svampen. Men med god skötsel och lite observation av växten kan något värre förhindras.
En allvarlig sjukdom i buxbom
Buxbomsvampen eller Cylindrocladium buxicola-svampen är en allvarlig sjukdom hos buxbom. Förekomsten av denna sjukdom dokumenterades första gången 2004, men förekomsten av denna sjukdom har ökat avsevärt sedan dess och denna svamp har därför blivit en har blivit viktig för buxbomsägare. Svampen angriper växter i trädplantskolor samt i offentliga och privata parker, kyrkogårdar och trädgårdar. Skadorna som svampen orsakar är enorma. Det är därför brådskande att skydda buxbomen från svampens spridning genom noggrann och regelbunden observation samt optimala platsförhållanden.
Hur ser en infekterad buxbom ut?
Det mest uppenbara symtomet på att buxbomen drabbas av den fruktade svampen är de oftast mörkbruna, men ibland även ljusbruna fläckarna som blir mörkare mot kanten och som sprids på de så kallade bladbladen. När sjukdomen fortskrider smälter de enskilda fläckarna samman. Ibland kan fläckarna också ha en orangebrun färg med en mörk kant. På skott som är angripna av svampen kan mörka, svarta ränder ses i infektionens tidiga skede innan infektionen sprider sig till löven. När sjukdomen fortskrider faller löven av, sedan dör skotten och till sist hela plantan. Det kan förväxlas med buxbomscancer. Med denna sjukdom uppstår dock inte de svarta ränderna på skottet och samtidigt lövfall.
Buxbomen påverkas av svampen när
- skotten har svarta ränder
- löven är fläckiga bruna och fläckarna breder ut sig
- lövfall är registrerat
Sjukdomsprogression
För att en infektion med svampen ska vara möjlig måste löven vara blöta under en längre tid - minst fem timmar. Efter att svampen har grott, fortsätter den att penetrera växtens fortfarande friska vävnad. Om svampen har de optimala tillväxtförhållandena som nämnts, så kan de första fläckarna på bladen ses bara en vecka efter att plantan smittats och bladen kommer inte att vänta på sig. Om det är hög luftfuktighet uppstår ofta en honbeläggning på undersidorna av bladen på infekterade växter, vilket i sin tur hjälper svampen att spridas brett på växten. Sporerna själva sprids ytterligare av vattenstänk. För att överleva bildar svampen extremt långvariga sporer, även kända som klamydosporer, som kan överleva på infekterade och nedfallna löv i jorden i minst fyra år och på så sätt främja sjukdomens vidare spridning.
Vetenskapliga studier har visat att svampsjukdomen också kan vara latent. Det betyder att buxbomen bär på patogenen, men inga symtom uppstår. När och under vilka förhållanden sjukdomen slutligen bryter ut i en sådan latent sjuk buxbom eller hur detta utbrott kan förhindras har ännu inte undersökts helt.
Värdväxterna för Cylindrocladium buxicola-svampen
Smitta av svampen förekommer endast hos växter som tillhör buxbomfamiljen. För hobbyträdgårdsmästare är bara Buxus och Pachysandra, även känd som den feta mannen, betydelsefulla. Erfarenheten har visat att pachysandra är mindre känslig för angrepp, medan andra buxbomsarter varierar i känslighet. Generellt sett är det ett faktum att alla typer av Buxus kan bli sjuka av svampen. Den så kallade sarkokockan kan också infekteras av svampen, även om den inte har någon större betydelse för trädgården i Tyskland.
Motåtgärder mot svampangrepp
Eftersom blöta blad är viktigt för angrepp och spridning av svampen, är att undvika denna bladfuktighet den bästa lösningen för att minska sannolikheten för angrepp av svampen. Detta är dock ofta svårt att genomföra utomhus. Därför kan placeringen vara mycket viktig för att skydda mot angrepp. En plats som är mer öppen för vind och solig hjälper växtlöven att torka ut, vilket också minskar risken för infektion. Om växten vattnas ska detta bevattningsvatten bara nå rötterna och inte rinna över buxbomens löv.
För att förhindra angrepp av växterna i din egen trädgård, kan försiktighetsåtgärder vidtas när du väljer växter. Den mycket vanliga sorten som kallas Suffruticosa anses vara särskilt mottaglig för svampen. Buxbomsorten Arborenscens är däremot mindre mottaglig för svampangrepp. I fleråriga sorttester visade det sig också att sorterna Herrenhausen och Faulkner av buxbom är minst känsliga för svampangrepp. Risken för svampangrepp kan dock inte lätt undvikas genom att välja en sort.
Det är viktigt att vara uppmärksam på om den eventuellt är infekterad vid inköp av plantan. Om det finns misstanke eller om en planta är uppenbart sjuk bör inga andra plantor köpas från detta lager. Viktiga indikatorer på ett angrepp är svärtade skott och lövfall.
Tips:
Ta en närmare titt innan du ställer diagnosen, eftersom ren skottdöd inte behöver orsakas av svampen. Fjällinsekter kan till exempel också utlösa liknande symtom här.
Akut svampangrepp – vad ska man göra?
Om en växt är akut drabbad av svampen ska den tas bort och förstöras tillsammans med de nedfallna löven. Detta kan göras med restavfall eller genom att bränna det. Det är viktigt att ta bort det översta jordlagret i växtområdet som drabbats av en svamp, eftersom patogenen kan finnas kvar i jorden i flera år.
Använd utrustning, verktyg och skor samt handskar som kommit i kontakt med den infekterade växten eller jorden ska rengöras noggrant efter arbetet och om möjligt desinficeras innan ytterligare plantering genomförs. Även om andra växter inte kan infekteras av svampen, kan den bäras ner i jorden och sedan orsaka en infektion av buxbom efter flera år.
Vid akut svampangrepp
- ta bort och förstör omedelbart de drabbade plantorna
- ta bort jordytan för att ta bort inbäddade sporer
- plantera inte nya buxbom i det här området
- rengör använd utrustning, verktyg, handskar och skor noga
Direkt omplantering med en Buxus rekommenderas inte.
Användning av svampmedel
Tester har visat att angreppet av Cylindrocladium buxicola-svampen knappast kan bekämpas med svampmedel. Erfarenheten har visat att användningen av fungicider endast är meningsfull som en förebyggande åtgärd. Om symtomen redan är synliga, kommer sprutning av plantorna att misslyckas. I det här fallet är det bara så kallade hygienåtgärder som att ta bort och förstöra de infekterade plantorna som är effektiva. Att skydda växter som ännu inte har infekterats med fungicider rekommenderas dock i närheten av infekterade växter. Erfarenhet har visat att fungicider tillgängliga för små trädgårdsmästare och trädgårdsmästare är effektiva för att förhindra angrepp. Dessa inkluderar preparat med de aktiva ingredienserna tebukonazol, difenokonazol och azoxystrobin.
Hjälpsamma aktiva ingredienser för att förhindra svampangrepp:
- Tebuconazole
- Difenokonazol
- Azoxystrobin
Vanliga frågor om buxbomsvamp
Vilka förhållanden optimerar svamptillväxt?
Svampen har optimala tillväxtförhållanden under varma, fuktiga somrar. För att svampen ska spridas måste bladytan vara kontinuerligt fuktig i minst fem timmar, eftersom först då kan sporerna penetrera löven och infektera plantan.
Hur känner jag igen sjukdomen i dess tidiga skede?
Mörkt bruna till svarta missfärgade skott, mörkbruna fläckar på bladen och lövfall indikerar tydligt angreppet. Samtidigt syns vitaktigt färgade sporavlagringar på undersidan av bladen.
