Den ömtåliga levermossen är ett av de första vårtecknen i trädgården och skogen. Trots dess variation av färger och arter har den blivit allt mer sällsynt att se i trädgårdar de senaste åren. Det ställer få krav på vården.
Enbart av denna anledning är det värt att återupptäcka denna anspråkslösa tidiga blommare. Naturskyddsstiftelsen valde levermossen till”Årets blomma” för 2013.
Allmän information om levermos
Botanister är inte helt överens om vilken växt levermosen tillhör. Vissa placerar den i anemonfamiljen, men majoriteten placerar den i smörblomfamiljen under det botaniska namnet Hepatica. Det är en vintergrön växt och, beroende på plats, blommar den redan i mars. Levermossen är därför en av de tidiga blommorna. Det är lätt giftigt och kan orsaka klåda eller rodnad när det kommer i kontakt med hud och slemhinnor. De håriga blomställningsskaften, i vars ände de 15-30 mm blommorna finns, växer upprätt ovanför skålliknande högblad.
I regnigt väder och i skymningen stänger levermossens kronblad. Blomningen varar ca 8-10 dagar. Först mot slutet av blomningsperioden växer de nyskapade bladen från rotstocken, vars topp är mörkgrön, medan undersidan har en rödlila nyans.
Placering och jordkrav för levermossen
Dess faktiska livsmiljö är lövskogar. Därför finner den också sin idealiska plats i trädgården under lövträd. Under tidig vår, när levermossen blommar, är dessa träd fortfarande kala och låter tillräckligt med sol passera igenom, medan de på sommaren ger växten skugga. Som djuprotad växt klarar den sig bra med trädens rötter då den bara behöver lite vatten efter blomningsperioden. Levermossen föredrar humusrik, kalkrik och lös jord. Det är därför lämpligt att lämna ett tunt lager löv på bädden på hösten så att jorden får näring och förblir lös. Samtidigt är växten skyddad på vintern.
Om du inte har en trädgård kan du även plantera levermossen i stora krukor som ska förvaras sv alt och skuggigt på sommaren. För övervintring, lägg även ett lager blad på plantorna och slå in krukorna med dämpningsfilm eller en kokosmatta och ställ dem på ett skyddat ställe.
Förekomst och typer av levermos
Leverwortens huvudsakliga utbredningsområde är lövskogarna på norra halvklotet i Europa, Nordamerika och Östasien. Det finns geografiskt olika arter, varav de flesta finns nu på bra trädgårdscenter. Det är definitivt inte tillrådligt att gräva upp den i skogen, eftersom levermossen är särskilt skyddad enligt den federala artskyddsförordningen. Alla sorter som kommer från den europeiska levermossen passar bra för trädgården. Nordamerikanska och asiatiska arter är mer krävande och därför mer lämpade för entusiaster. De flesta levermossarter har singelblommor, men det finns även dubbla sorter. Färgpaletten sträcker sig från vitt och rosa till violett och ljusblått. Precis som för hortensior kan färgen ändras beroende på markförhållandena: om kalkh alten är hög tenderar blommorna att vara rosa och om kalkh alten är låg är blommorna ljusblå. Höjden varierar beroende på sort mellan 10-25 cm.
Europeiska arter
- Blå tomte, mörkblå till violett
- Blå ögon, ljusblå
- Blå mirakel, mörkblå
- Pyreneisk stjärna, rent vit
- Snövals, vit med en lätt rosa nyans
- Vintermagi, ljuslila
asiatiska och amerikanska arter
Medan många asiatiska levermossar är dubbla och finns i vackra färger, kännetecknas de amerikanska av mindre blommor och marmorerade blad.
- Röd senblommare, mörkrosa till röd
- Manitoba, små vita blommor
- Insularis Rosa, rosa blommor
- japansk levermoss f lutea, ljusgul
- japansk levermos Syonjyouno Homare, lila och vit, båda dubbel
- Japansk levermos Murasaki nichirin, ljuslila
Plantering och förökning av levermos
Den idealiska planteringstiden för levermos är tidig höst. För den första planteringen bör du välja vilken typ av levermos du vill ha från plantskolan. Vill man ha en tät plantering behövs runt 15-20 plantor per kvadratmeter beroende på storlek. Innan du planterar, lossa jorden väl och kratta lätt in den färdiga komposten. Sätt sedan in plantorna, strö lite gödsel runt dem och vattna ordentligt. För att föröka levermossen är det bäst att låta den växa ostört, eftersom den kan reagera känsligt och dö om plantan delas. Om den känner sig bekväm på sin plats under träden kommer en tät, vacker matta att växa fram med åren genom självsådd.
Övervintring, gödsling och styckning
Som vintergrön, flerårig växt behåller levermossen en del av sina blad hela vintern, med överlevnadsknopparna som sitter skyddade i bladaxen. Helst lämnar du ett tunt lager trädlöv på växterna på hösten för att skydda dem mot frost. Samtidigt kan jorden ta upp näring från bladverket, så det krävs lite gödning tidigt på våren. För att göra detta putsas bladlagret försiktigt, vissnade löv på levermossen tas bort och sedan arbetas gödseln eller komposten in runt plantorna. Beskärning är inte nödvändig för dessa växter.
skadedjur och sjukdomar
Levermosen angrips sällan av skadedjur. Även sniglar undviker det. Rostsvampen kan dyka upp på bladen på grund av sjukdomar. Under växtsäsongen kan du försöka begränsa denna svamp med en speciell rostskyddsspray. Ett annat alternativ är att skära av alla löv på våren och spraya knopparna som en förebyggande åtgärd.
Vad du bör veta om levermos i korthet
Levermossen är en relativt föga krävande, flerårig växt som gläder oss med sina ömtåliga blommor redan i mars. Om växten gillar sin plats så kommer den att så sig själv och växa till en tät matta av blommor. Även om levermossen växer i skuggan av träd och därför på mestadels fuktig jord, undviker sniglar den.
- Levermossen är skyddad och får inte plockas eller grävas upp i sin naturliga livsmiljö.
- Det är en av de djupt rotade växterna som du bör tänka på när du transplanterar.
- Levermossen älskar glesa lövskogar med bok- och ekar. I trädgården föredrar växten en ljus plats - men i halvskugga. Full sol tolereras inte.
- Marken ska vara kalkh altig, basisk och lerig. Det är viktigt att det är genomsläppligt. Växten trivs bäst där det också växer snödroppar och marsbägare.
- Växten måste hållas jämnt fuktig, men inte blöt. Den är känslig för torrhet och vattentäthet.
- Om du planterar levermossen i en planteringsmaskin, se till att du bara vattnar den när det översta lagret av jord har torkat.
- Levermosen tar sin tid att växa och spridas. Barrträd gillar det inte. Fallande barr gör jorden sur med tiden och det gillar inte plantan.
- De gamla löven får bara klippas av när de nya blomknopparna syns. Tills dess behövs de för att producera näring till de kommande skotten. De är också bra vinterskydd. Klipp bara bort vissnade löv från unga plantor!
- Du kan även föröka levermossen genom att så. Det är en lätt groddare, men också en kallgroddare med lång groningstid. Det är därför det är bäst att så fröna utomhus direkt efter att de är mogna.
- Den färska växten innehåller protoanemonin, som är mycket irriterande när den kommer i kontakt med hud eller slemhinnor och kan orsaka rodnad, klåda och till och med blåsor.
