Hundar är, tillsammans med katter, ett av de mest populära husdjuren. Till skillnad från huskatter kan hundar orsaka avsevärd bullerförorening. Rättstvister om skällande hundar berör regelbundet domstolarna. Och många bra grannskap har redan fallit samman på grund av detta. Det finns exakta riktlinjer för när och hur länge en hund får skälla. Det är bara dumt att djuren inte vet om det.
Barking
Balking är en hunds kommunikationsform och är den i särklass vanligaste vokaliseringen. Hur uttalat och hur länge en hund skäller beror på djurets ras och socialisering. Enligt forskare finns det tot alt sex skäl till varför hundar skäller i första hand. Den absolut vanligaste orsaken är att tävla om uppmärksamhet. Dessutom kan frustration, glädje, rädsla, nervositet och ett upplevt hot utlösa skällande. Hunden reagerar instinktivt. Men det finns också ett samband mellan uppfostran av djuret och den uppmärksamhet det får av sin ägare. Människor är de primära mottagarna av skällande.
Problemsituation
Högljudda och frekventa skällande hundar kan utvecklas till ett betydande problem. Särskilt grannar känner sig ofta extremt besvärade och störda i sin lugn och ro. Det spelar oftast ingen roll om en hund bara hålls i lägenheten eller får springa runt fritt i trädgården. Risken för störningar beror på både volymen och frekvensen. Konflikter med grannar uppstår regelbundet eftersom hundägare inte kan eller vill stoppa det ständiga skället. Detta gäller särskilt för hundar som hålls utomhus eller får vistas i trädgården under långa perioder. Att känna sig störd av skällande hundar har ingenting att göra med kvavhet eller brist på kärlek till djur. Högt skällande är faktiskt en betydande bullerstörning.
Rättslig situation
I grund och botten är en hunds skällande en så kallad bullerimmission. Det gör att skällande kan påverka människors fysiska välbefinnande. Det finns ett antal exempel där ständiga hundskall har lett till extrema sömnstörningar eller kroniskt nervöst beteende. Domstolar har därför redan fattat ett flertal domar, inklusive avgöranden från de högsta domstolarna, där skällande av en hund anses vara till besvär. Detta leder oundvikligen till att vederbörande ofta har ett yrkande om förbudsföreläggande. Detta gäller dock inte alla typer av skällande.
Följande allmänna villkor gäller:
- Skallningen måste överskrida den lokala nivån. Någon som bor i en by på landet får oundvikligen utstå mer skällande från hundar än någon som bor i ett höghus i storstaden.
- Skallning måste i allmänhet undvikas under viloperioder.
- Kort, situationsrelaterad skällande, till exempel för att hälsa på någon, är också tillåtet under viloperioder.
- Att skälla mer än en halvtimme om dagen eller skällande i mer än tio minuter under vila anses definitivt som bullerstörning, vilket kan ge hundägaren böter.
Paragraf § 906 i den tyska civillagen (BGB) är särskilt relevant för hantering av skällande hundar. Det nämns inte ett enda ord om hundskall. Det handlar dock om utsläpp som påverkar miljön. Som redan nämnts kan skällande ses som ett störande eller till och med hälsofarligt buller. Eftersom det inte finns några uttryckliga lagbestämmelser om skällande hundar uppstår det regelbundet tvister i domstol. De talrika domar som sedan har meddelats i detta sammanhang talar dock för sig själva och ger den riktning som beskrivits ovan. I slutändan är det dock alltid det specifika enskilda fallet som är avgörande.
bullerföroreningar
Mot den bakgrunden borde det nu stå klart att det inte finns någon exakt information om skällande hundar enligt lag. De hittills gjorda bedömningarna är därför avgörande. Även om de inte har allmän rättslig giltighet, används de regelbundet av andra domstolar som en slags riktlinje. Som huvudregel ska bullerstörningar som orsakas av en skällande hund undvikas. Frågan är nu när det verkligen blir en bullerstörning. Några exempel kan förtydliga detta och ge en grov orientering:
Kontinuerlig skällande
Högre regionala domstolen (OLG) Hamm beslutade i april 1988 att kontinuerligt, permanent skällande en halvtimme om dagen är orimligt. I det här fallet kan det tydligt sägas att bullerföroreningar inte är tillåtna. Denna ska sedan stängas av av hundägaren. (OLG Hamm, dom den 11 april 1988, Ref.: 22 U 265/87)
Skallning under viloperioder
I november 1989 beslutade Högre domstolen i Hamm också att hundskall under viloperioder, nattetid, lunchtid och på söndagar och helgdagar är oacceptabelt. Även i detta fall ska hundägaren se till att skällande inte uppstår. Om han inte gör detta kommer han att få böter. (OLG Hamm, dom den 16 november 1989, Ref.: 22 U 249/89)
Hund skäller med jämna mellanrum
Bremens tingsrätt (AG) beslutade i maj 2006 att skällande med intervaller eller "duetter" i perioder på en till tre timmar är orimligt, även om hunden eller hundarna bara skäller en till fem gånger skällde i minuter. (AG Bremen, dom den 5 maj 2006, ref.: 7 C 240/2005)
Obs: En kort skäll, som inte kan påverkas av hundägaren, måste alltid accepteras. Följaktligen är detta inte en bullerstörning, även om vissa människor kan bli rädda av det.
Vilotider
Som redan nämnt spelar vilotider en stor roll i samband med skällande hundar. I dessa tider borde det faktiskt råda fred. De serverar avkoppling och tystnad. En skällande hund skulle vara extremt störande och undergräva syftet med sådana tider. Viloperioder inkluderar vanligtvis tiden mellan 22:00 och 06:00 (natttyst) och lunchtid mellan 12:00 och 15:00. Dessutom är söndagar och allmänna helgdagar tysta tider då hundar inte får skälla.
Tips:
Vilotider spelar i allmänhet en viktig roll för trädgårdsägare. Vad du får och inte får göra i trädgården under vilotid regleras vanligtvis av en särskild stadga för den kommun eller stad där du bor. Det är därför tillrådligt att ta en närmare titt på dessa stadgar för att undvika eventuella olägenheter.
Reaktion på hundskall
Den som känner sig besvärad av skällande hundar i grannskapet måste förstås vidta åtgärder förr eller senare. Ett klagomål eller en talan om föreläggande ska alltid vara den sista utvägen du väljer. Det är alltid bättre att prata med hundägaren och påtala problemet för denne. I sammanhanget kan man givetvis även ta upp rättsläget och diskret nämna att skället kan vara en oacceptabel bullerstörning.
Det enda viktiga är att man strävar efter en vänskaplig överenskommelse, trots allt kan ett stört grannförhållande vara påfrestande för alla inblandade. I ett hyreshus kan det också vara vettigt att informera hyresvärden om skället. Men om hundägaren inte vill eller kan stoppa sitt djurs skällande är den enda lösningen att gå till domstol. Och detta bör inte göras utan en advokat.
Notera:
Om skället håller i sig under en längre tid kan och får du självklart ringa polisen.
Mänskligt problem
I de flesta fall är problemet bakom överdrivet skällande mindre hunden och mer hundägaren. Ofta har något gått fel i djurets uppfostran eller så stämmer helt enkelt inte inställningen. Därför kan du inte klandra hunden för skällande. Han följer sin natur och sina behov. Men detta innebär också att hundägaren är ansvarig för beteendet hos sitt djur upp till en viss punkt. Han ska se till att han beter sig på ett sådant sätt att han inte äventyrar eller trakasserar andra. Men många hundägare är inte ens medvetna om vilket ansvar de har och det stora inflytande de har på djurets beteende.
Sluta skälla
Hundar som skäller mycket och ihärdigt kan givetvis stoppas från detta beteende - oavsett ras och ålder på djuret. Det finns väldigt specifika knep och träningsmetoder som alltid leder till ett beteendeförändringar. Självklart får inte tvång eller ens våld spela någon roll. De gör ingenting, utan förvärrar snarare situationen. Det är bäst att få råd från hundexperter, som du till exempel kan hitta i hundskolor. Mycket ofta leder målinriktat arbete med hunden inte bara till att han slutar skälla, utan också till en närmare och mer intensiv relation mellan ägare och djur.
