Vad kan vara trevligare för en trädgårdsmästare än att ta med hemodlade grönsaker färska och krispiga till bordet. Rädisor är bra för detta eftersom de växer snabbt och tar liten plats – och såklart för att de smakar gott! Med rätt information och tips, från sådd till skörd, kommer du också att kunna växa enkelt.
Sorter
Namnet rädisa kommer från radix, det latinska ordet för rot. Det botaniska namnet är "Raphanus sativus subsp. Sativus var.” Vid normal användning kallas dock rädisan ibland också för rädisa eller månadsrädisa. Mer än 100 olika sorter finns nu tillgängliga för inhemsk odling.
Det finns speciella sorter för varje säsong. De enskilda sorterna skiljer sig också avsevärt åt vad gäller form och färg. Förutom den klassiska runda formen finns det även ovala och cylindriska exempel. Knölen är oftast röd, men den finns även i gult, rosa, lila eller till och med svart. Intensiteten på kryddigheten som orsakas av senapsoljorna den innehåller varierar också från sort till sort. Detaljerad information om respektive sort finns på förpackningen.
Tidiga sorter växer snabbt och bildar läckra knölar även vid låga temperaturer. Men eftersom de utvecklar svagare rötter är bra vattning viktigt.
Populära vårsorter är:
- Cyros
- Istappar
- Vitus
- fransk frukost
- Lucia
- Knacker
- Saxa
- Wien
- Neckerperle
- jättesmör
Följande sorter är lämpliga för odling på sommaren och hösten:
- Rudi
- Raxe
- Parat
- Sora
Tips:
För trädgårdsmästare som gillar att experimentera finns det fröpaket med blandat innehåll tillgängliga i butik. Det är värt att prova, eftersom sorter som inte har förädlats för transport och lagring överraskar med en mer intensiv smak.
Platskrav
Rädisor behöver mycket ljus, så ljusa och delvis skuggade platser är idealiska för att odla dem. Humusrik och vattengenomsläpplig jord erbjuder de bästa odlingsförhållandena. Före sådd kan jorden förbättras och lossas med kompost och lite sand. Färsk stallgödsel skulle däremot göra de små knölarna svarta och locka även till sig skadedjur.
Marken ska lossas och ventileras väl före sådd. Om jorden är fint smulig och faller sönder i handen är den perfekt för att så rädisor. Det berikade syret främjar groningen. Till bädden, välj en lämplig plats i trädgården där rädisor, kål och rädisor har odlats igen de senaste fyra åren.
sådd
Rädisor gror i frostfri jord vid temperaturer så låga som 5 °C, varför de kan sås i kalla ramar och i växthuset från februari och framåt. Utomhusodling är möjlig från mars till september, till en början under folie. Rädisor behöver utrymme för att utveckla sin knöl. Om de är för nära varandra kommer löven att växa fantastiskt, men knölarna förblir små.
Rädisfrön är bruna, äggformade och cirka 3 cm långa. De kan tas i handen och enkelt doseras. Fröna placeras med kort avstånd från varandra i 1 cm djupa fröspår och täcks sedan lätt med jord. Sådd för djupt ger missformade och långsträckta knölar. Det ideala avståndet mellan två rader är 15-20 cm. Unga plantor bör tunnas till ett avstånd av 3-5 cm. Med färdiga fröband upprätthålls automatiskt rätt avstånd.
Tips:
Placera en lång växtpinne ca 1 cm i diameter på marken där rädisor ska sås. Tryck ner den djupare i jorden med foten. Efter att du tagit upp pinnen igen finns en perfekt skåra kvar för sådd.
Vill du anstränga dig kan du först så rädisor i köpt fröjord. Denna har knappt någon näring och tvingar därför plantorna att bilda starkare rötter. De små plantorna planteras sedan ut i vanlig trädgårdsjord.
Är rädisor verkligen härdiga?
Rädisor är inte härdiga. Den sista månaden för sådd i vårt tempererade klimat är september. Har du ett växthus kan du fortfarande så rädisor i oktober.
Tips:
Vill du alltid ha färska rädisor? Det rekommenderas då att så mindre mängder regelbundet varannan till var tredje vecka. Om några rädisor som är redo att skördas ligger kvar på bädden kommer de snart att bilda fröskidor. När de blir ljusbruna kan du skörda och torka fröna. Förvarade i en papperspåse håller de till nästa sådd på våren.
Växtkombinationer
Rädisaväxter är idealiska för blandad odling. Om lämpliga växtgrannar väljs är det ingen konkurrens om näringsämnen och alla växter trivs. De kommer oerhört bra överens med bönor, ärtor, kål, rödbetor, persilja, tomater, kålrabbi och spenat. Grön sallad lämpar sig även för blandodling eftersom dess stora blad skyddar jorden från fuktförlust.
Basilika och lök bildar ingen bra grannskap med rädisor. Inte heller gurkor och meloner, eftersom de skulle ta bort mycket vatten från rädisorna.
Rädisor passar som markörfrö till andra växter som gror långsammare, till exempel morötter och palsternacka. På grund av sin korta odlingsperiod lämpar sig rädisor även som för-, mellan- eller efterodling av andra växter, varhelst det finns plats i bädden. Tomater planteras till exempel inte förrän i maj, tills dess kan rädisor skördas från bädden.
Hällning
Rädisor är ganska törstiga växter. Under tillväxtfasen älskar de konsekvent jordfuktighet, men den bör inte vara för blöt. Betydande skillnader i fukt gör rädisor lurviga och till och med att de spricker. Därför är det viktigt att vara uppmärksam på regelbunden vattning, särskilt när man odlar på sommaren. Hur mycket som faktiskt behöver vattnas beror direkt på de aktuella väderförhållandena.
Befrukta
Rädisor är bland de så kallade svaga ätarna i hemträdgården. Att tillsätta kompost före sådd är tillräckligt för att täcka alla näringsbehov. Detta bör endast införlivas ytligt, eftersom rädisor är så kallade grundrotade växter. De får den näring de behöver från det övre jordlagret. De tål inte färsk organisk gödsel. Undvik även mineralgödsel, eftersom rädisor tenderar att samla på sig nitrat.
Kväveh altigt gödselmedel stimulerar bara bladens tillväxt, men knölarna förblir små.
skadedjur och sjukdomar
På grund av sin snabba tillväxt är rädisor vanligtvis skonade från många skadedjur och sjukdomar. Redan innan patogener kan utvecklas skördas de och konsumeras. Om sjukdomar och skadedjur ändå förekommer beror det oftast på felaktig skötsel och en olämplig plats.
Loppbaggar
Ett angrepp av loppbaggar uppstår vanligtvis i varmt och torrt väder. Hållade och vissna löv gör att växterna vissnar.
Tips:
Fuktig jord och frekvent hackning förhindrar spridning. Vitlök planterad i närheten kommer att stöta bort skadedjuren med sin doft.
Kålflugor och vitkålsfjärilar
Från mitten av maj finns risk för skördeförlust på grund av dessa skadedjur, vars larver sticker hål på knölarna. Fäst ett nät över fröet för skydd.
Tips:
Så tidigt i mars eller sent i september, då har du goda chanser att undvika detta skadedjur.
bladlöss
De sprider sig väldigt snabbt och orsakar matskador på blad och knölar. Missfärgade och krullande löv är typiska för bladlusangrepp. För att bekämpa det används medel gjorda av kaliumtvål eller rapsolja. Naturliga rovdjur som nyckelpigor är mer miljövänliga.
Clubroot bråck
Denna sjukdom förekommer bara i korsblommiga grönsaker, som inkluderar rädisor. Svampen kan överleva i jorden i upp till 20 år. Rädisknölarna har strumaliknande förtjockningar, äldre blad vissnar och gulnar. Eftersom det inte finns något lämpligt sätt att bekämpa sjukdomen, bör infekterade växter avlägsnas från sängen och kasseras så snabbt som möjligt. På så sätt kan sjukdomen åtminstone begränsas.
Tips:
Att observera växtföljd har en förebyggande effekt. Så därför bara rädisor på samma plats vart fjärde år. Regelbundna tillsatser av kalk och humus förbättrar jorden och hjälper därmed också till att förhindra klubbrot.
Rädisor
Denna svampsjukdom tränger igenom rötterna. De grå till svartfärgade knölarna måste tas bort omedelbart.
Mjöl
Svarta fläckar och vit svampbeläggning på knölar samt gula och brunaktiga fläckar på bladen är de omisskännliga tecknen på denna sjukdom. Eftersom rädisknölarna är avsedda för konsumtion rekommenderas inte vanlig behandling med svampmedel. Istället bör du snabbt slänga de drabbade plantorna med hushållsavfallet. Under inga omständigheter får sjuka växter läggas i komposten.
Tips:
Undvik att så för tätt och hög bladfuktighet, eftersom dessa främjar sjukdomen.
Skörde och lagring
Mognadstiden är cirka 30 dagar, beroende på sort. Efter cirka fyra veckor kan du prova en rädisa och testa dess mognad. Om de är krispiga och vassa, då är de mogna. Detta gäller alla andra knölar som är lika stora. Om små eller stora rädisor smakar godare är helt enkelt en smaksak. En sak är dock klar: unga rädisor smakar bäst. De måste tas bort från marken i god tid innan blomningen, annars blir deras smak lidande och de blir ihåliga och träiga. När knölarna nått 2-3 cm i diameter är det dags att skörda. Vid behov tas de gradvis bort från marken, de största knölarna först, de mindre får fortsätta växa.
Skördesäsongen sträcker sig in i oktober. Har du sått tidigt kan du börja din första skörd i april. Rädisor smakar bäst när de är nyskördade och bör därför skördas så kort före konsumtion som möjligt. De dras helt enkelt av sina löv och tas upp ur marken. Ta bort bladen omedelbart, eftersom de tar bort vatten från knölen och får den att åldras snabbare.
Inpackade i en fuktig trasa håller sig knölarna fräscha i grönsaksfacket i kylskåpet i flera dagar utan att förlora mycket av sina vitaminer.
Tips:
Skörda rädisor på sen eftermiddag, då har de det högsta vitaminvärdet och den lägsta nitrath alten.
Balkongförlängning
Vem säger att du alltid behöver en trädgård för att odla dina egna grönsaker? Eftersom de kräver lite utrymme och har kort mognadstid är rädisor idealiska för balkonglådan och trivs där. Odlingen kräver inte mycket ansträngning och sorterna kan variera efter önskemål. Normal krukjord, som finns överallt i stormarknader och trädgårdscentra, räcker för odling. En typisk balkonglåda ger tillräckligt med plats för ett 40-tal rädisor, som sås i två rader. Helst bör balkonglådan placeras på ett soligt läge. De första löven kan ses efter bara en vecka. Nu är det dags att hålla jorden fuktig och ha tålamod tills rädisorna är klara att äta om cirka 4 veckor.
