Fingerbusken (Dasiphora fruticosa eller Potentilla fruticosa) är en del av den stora rosfamiljen och har blivit mycket utbredd med mer än trehundra arter. Den är hemma i norra Europa såväl som i andra varianter i Sibirien eller norra Kina.
Krabban är en vintergrön buske som utvecklar ett stort antal ljusgula blommor. De blommar mellan maj och oktober. De små bladen märks dock knappt. Beroende på sort bör trädgårdsägaren ta reda på mer om krabbabuskens egenskaper. De visar inte bara olika storlekar eller färger på blommor, de kan också växa ganska rikligt.
- 'Ivory': plattväxande, upp till 80 cm hög, tätt växande, elfenbensfärgade blommor, lätt krulliga kanter
- ‘Rheinsberg’: starkt växande, ljusgula blommor, var och en 3-4 cm lång
Tips:
Elfenbensvarianten rekommenderas för hemträdgården.
Plats för fingerbuskar
Det förekommer i många regioner i världen, som alla mestadels ligger på norra halvklotet, men ändå erbjuder olika lägesförhållanden. Fingerbusken klarar sig mycket bra med normal till tung jord. Den kan även innehålla kalk och vara näringsfattig, så länge den inte innehåller sand. Sandjord är för torr för den, den är känslig för torka och reagerar snabbt på döden. Tips: Fingerbusken gillar en plats i full sol.
Beroende på vilken sort du väljer kan fingerbusken växa i trädgården för olika ändamål. I varianten”Guldmatta” som marktäckare växer den väldigt brett, men om detta är känt kan den även användas specifikt. Då kommer de vackra små blommorna att hitta tillräckligt med utrymme och samtidigt täcka ett område av sängen, som definitivt kommer att se mycket trevligare ut än tidigare. "Goldfinger" är en mycket vacker växt från familjen som kan användas som en lågväxande häck.
Cinquefoil – Care
Även om fingerbusken är relativt föga krävande vad gäller vatten och skötsel behöver den regelbundet vattnas både de första veckorna efter plantering och på sommaren när det generellt råder kraftig torka. I denna fas måste den fortfarande utveckla rötter och kan därför inte klara sig utan fukt. Han kommer att bli bättre på det senare. När det kommer till näringsämnen är det dock mer sparsamt. Den klarar sig också bra med näringsfattiga jordar. Bildandet av nya blommor kan främjas genom att skära av fingerbusken. Naturligtvis görs denna beskärning bäst i början av våren, då kan det fortfarande bildas skott som blommorna kommer att komma upp på.
Fingerbusken är precis rätt i en naturlig trädgård eller stugträdgård och även i en liten trädgård. Den passar här inte bara på grund av sitt utseende, utan också på grund av sina lättskötta egenskaper. Om du vill lämna din trädgård nästan åt dig själv kan du plantera en fingerbuske i önskat växtsätt. Han är så robust att han klarar sig själv, han kan till och med bo i en liten stadsträdgård. En framträdgård som inte har mycket utrymme är ett bra ställe att plantera krabban på. Här fängslar den ögat med sina vackra blommor som håller länge. Den kan också planteras på en sluttning. Tack vare sitt starka rotsystem säkrar den till och med jorden.
Föröka cinquefoil
Även om du enkelt kan köpa krabban på en plantskola eller blomstercenter, vill många trädgårdsmästare odla växten själva. Om den inte är avsedd att odlas från frö kan sticklingar tas på sommaren. Att odla från frön kommer definitivt att vara mer komplicerat och svårt. För att få en bra stickling krävs en stark moderplanta. Detta ska vara starkt och hälsosamt. Sticklingar görs så här:
- mellan november och februari skärs "scions" från växten
- var och en av dessa stavar skärs i 20 cm långa bitar
- under en knopp skärs diagon alt
- den här platsen ligger i våt sand
- håll frostfritt till våren
- plantera sedan med intervaller i en förberedd trädgårdsbädd
Alternativt kan plantering även göras på hösten. Då bör detta göras i god tid så att sticklingarna fortfarande hinner bilda rötter innan de slutar sin aktivitet över vintern.
skadedjur på fingerbusken
Eftersom krabban är en mycket robust och okänslig växt, finns knappt några skadedjur eller sjukdomar på den. Ibland, beroende på markens beskaffenhet, kan en järnbrist upptäckas. Att helt gödsla jorden tidigt på våren kan förhindra en allmän näringsbrist. Om en svamp skulle angripa fingerbusken, vilket också är mycket sällsynt, kan det vara lövfläck, som tydligt kan kännas igen på de sjuka bladen. Växten ser då ut som om den redan vissnar och dör. Speciellt om det finns växter i närheten som lider av dun- eller mjöldagg kan detta även sprida sig till fingerbusken. Men då krävs en rigorös separation från andra växter, de sjuka växterna måste då bäst kasseras.
Värt att veta om fingerbusken i korthet
Fingerbusken är en tätt buskig, lövfällande buske med djupt skurna små blad, så kallade fingrar. Det är varifrån hans namn kommer:
- Blöven är elliptiska till linjära och arrangerade på udda och alternerande sätt, har en trubbig liten spets och en rundad bas.
- Lövens övre yta är grön och något hårig. Undersidan av bladen är ljusgrön och medelhårig.
- Löven har storleken 2 x 2 cm till 4 x 4 cm.
- Cinquefoil blommar i färgerna rött, orange, vitt och gult - från sen vår till hösten.
- Bloman är skålformad och har fem kronblad (så kallade kronblad) per blomma, därav namnet femfingrig buske.
- Potentilla blir upp till 1,5 m hög. Som frukter bildar de små nötter som är torra till hårda. De faller av en i taget.
- Växterna har brun eller gråbrun bark. Grenarna är rödbruna eller bruna till lilabruna.
- Fingerbusken är en grundrotad växt. Det finns en hög andel så kallade finrötter. Huvudrötterna är sega och går väldigt djupt ner i jorden.
- Fingerbusken trivs bäst på soliga ställen på väldränerad jord, men finns även på delvis skuggade ställen. Den föredrar sand- eller lerjord och kommer från Eurasien och är väldigt lättskött.
- Skötseln av crabgrass är begränsad till beskärning av årsskotten. Så hålls växten i form.
- Det gamla träet efter blomningen bör skäras ut för att säkerställa tillväxten av fingerbusken nästa år.
Det finns cirka 300 arter av Potentilla. Som exempel kan nämnas vit cinquefoil, gås cinquefoil, dolomit cinquefoil, marsh bloodeye och bloodroot som i sin tur förekommer i flera varianter. Deras rötter, eller rhizom som erhålls från dem, används också medicinskt.
