Knappast något annat tak verkar så enkelt och enkelt som taket. Trots detta, eller just därför, visar den sig vara extremt mångsidig i sin användning och samtidigt anpassningsbar till en mängd olika aktuella krav. Du kan ta reda på allt du behöver veta om denna intressanta takform nedan.
Skapandet av taktaket
Exakt när och var taket skapades går inte att rekonstruera. Men på grund av sin enkelhet måste det antas att den har funnits mycket länge och troligen skapats självständigt på åtskilliga platser samtidigt. Tittar man på illustrationer från medeltiden och även antiken så hittar man alltid byggnader som åtminstone antyder att de är täckta med ett sadeltak.
Konstruktiva funktioner och statiskt system
Om vi tänker på konstruktionen av ett tak, blir dess strukturella enkelhet snabbt i fokus. I allmänhet är takets bärande ram - som är fallet med många andra strukturer - bildad av träbjälkar. Dessa är placerade på byggnadens ytterväggar, med en fottröskel och en nocktröskel som bildar de nedre och övre stöden. För spännvidder på mycket stora fem meter mellan väggarna är det värt att stödja takbjälken på en eller flera punkter mellan de yttre stöden. Eftersom alla takbjälkar ligger i ett plan, för att minska antalet stöd som krävs, bildas de ytterligare stödpunkterna vanligtvis av en balk, det vill säga en annan balk placerad i rät vinkel mot takbjälken under, eller implementerad i form av en vägg med en tröskel ovanpå, vilket redan där önskas.
OBS:
För varje ytterligare stödpunkt reduceras spännvidden på de enskilda fälten och det erforderliga takbjälklaget minskas genom att minska lastytan per stöd. Dessutom är en flerspansbalk skapad på detta sätt också mycket stabilare än en enspansbalk mellan bara två stöd. Bakgrunden till detta är det faktum att grannfälten avlastar varandra från en kontinuerlig stråle och nedböjningen därför minskar.
Special sandwichtaksform
Vid denna punkt bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det speciella fallet att mono-pitch-taket inte är byggt i form av en klassisk takbjälke, utan skapas med sandwichelement. Ett sandwichelement är en kombinationsprodukt som består av ett bärande skikt av plåt, ett isolerande skikt av skumplastmaterial och en övre takbeläggning av ytterligare en plåt. Eftersom bärande, isolerande och tätande funktioner är kombinerade i en komponent, behövs inget konstruktionsstöd från takbjälkar. Istället placeras elementen direkt på erforderligt antal stöd i form av väggar eller balkar.
Takkonstruktionen med tätning och isolering
Det vanligaste fallet med ett tak är dock fortfarande den klassiska takbjälklaget. Därför kommer nu en typisk struktur av ett skjultak som använder ett takbjälklag att förklaras som ett exempel. Från botten (insidan) till toppen (utsidan), resulterar följande lagerstrukturer för ett tak med värmeisolering insatt mellan takbjälken:
- Underkläder, t.ex. trä eller gipsskivor, på läkt
- Ångspärr som ett diffusionstätt lager
- Pocketlager med insatt värmeisolering, t ex mineralull eller cellulosaisolering
- VALFRITT: Ytterligare isoleringsskikt på takbjälklaget, vanligtvis även effektivt som vattentätt lager
- Vattentätt lager, vanligtvis i form av en folie (såvida det inte finns ett extra isoleringslager)
- Takbeläggning – för de olika beläggningarna se följande avsnitt
Alternativ struktur för isoleringsskikt på takbjälklaget (nedifrån och upp):
- Rafter location
- Form av gipsfiberskivor, trä etc.
- Diffusionstätt lager, t.ex. som en film
- Isolerande lager, antingen trycktåligt som plastskum, eller mjukt som mineralull eller cellulosa; Med mjuk isolering krävs stödvirke som bärande konstruktion för takbeläggningen
- Vattentätt lager, vanligtvis som folie
- Takbeläggning – se följande avsnitt
Takbeläggningar och sluttningar
Medan den faktiska takkonstruktionen är ganska enhetlig, kan den faktiska takbeläggningen och dess underkonstruktion variera mycket från tak till tak. Flera varianter finns tillgängliga för taktaket:
Tegel och betongtakpannor
Tegel och betongtakpannor är identiska när det gäller användning och funktion, men skiljer sig åt i vilket material som används: lera eller betong. De appliceras vanligtvis på en tvåskiktsunderkonstruktion bestående av motläkt som löper nedifrån och upp och själva bärläkten tvärs takets riktning. Pannorna eller takpannorna hängs helt enkelt in i läkten med en nos på baksidan och säkras vid behov proportionellt över takytan mot stark vindsugning med extra säkerhet.
- Lämplig lutning minimal: vanligtvis 15 grader, individuella tegeltyper även upp till 10 grader
- Lämplig lutning max: beroende på typ av tegel och säkring kan 45 grader och mer enkelt implementeras, men då är ett lutande tak vanligtvis inte längre användbart
INFO:
Kontraläkten ska alltid löpa längs med takets lutning så att eventuellt regnvatten som kan ha blåst under tegelpannorna kan rinna av. En tvärläkt på det vattentäta lagret skulle å andra sidan fungera som en broms för vattnet.
Folie eller bituminös vattentätning
En homogen, platt takbeläggning utförs med foliebaserade takduk eller som en bitumenh altig takduk. Båda skiljer sig åt i typ av material, bindning och utseende. Men annars kan de betraktas som identiska.
1. Med ventilation bak:
Som takbeläggning med bakventilation fästs läkten i det vattentäta lagret, vilket möjliggör luftcirkulation för att avlägsna eventuell fukt. Detta följs av en stödpanel av trä, på vilken folien eller bitumentaket sedan appliceras.
2. Utan ventilation bak:
Bitumenskivor eller folie appliceras direkt på isoleringsskiktet. Det behövs inget vattentätt lager under.
Lutning: Båda materialen kan användas från noll grader
Grön / grusad
Varken grustak eller gröna tak är separata typer av beläggning. Båda beläggningarna är baserade på ett folie- eller bitumentak. Dessa är dock ofta försedda med grus eller grönska då både ger ett bra skydd mot vindsug och bra skydd mot UV-strålning och mekaniska skador.
OBS:
Ett grönt tak kan också bidra till att kyla ett hus på sommaren tack vare dess vattenlagringskapacitet och förmågan att förånga detta regnvatten.
Plåt
Sistligen finns plåt ofta som takbeläggning, särskilt på plana tak. Plåttaket kräver samma underkonstruktion som folietaket, men är vanligtvis endast utformat i bakventilerad form.
- Lämplig lutning minimum: 5 grader
- Lämplig lutning max: obegränsad
Tak- och inbyggnadsinstallationer
Klassiska takkonstruktioner, som takkupor eller takförsänkta balkonger, finns inte med lutande tak. Takfönster kan ibland användas på brant sluttande monopitch-tak, men takfönster är vanligare på den övervägande plana sluttningen. I många fall undviks sådan extra belysning och ventilation helt, eftersom mono-lutningstaket möjliggör inkvartering av normala fasadfönster i de vertikala väggarna.
Kostnader
Även om de verkliga kostnaderna givetvis bara kan fastställas med hänvisning till den specifika fastigheten, kan man säga, även utan att beakta enskilda fall, att ett taktak är en mycket billig takform. Eftersom taket består av bara en yta reduceras dyra konstruktionsdetaljer till ett minimum och speciella punkter som nockar, nockar, dalar etc undviks helt. För en likvärdig takyta under ditt sadeltak krävs mer ytterväggsyta än vad som skulle vara fallet med exempelvis sadeltak. Detta uppvägs dock också av bättre användbarhet tack vare vertikala väggar och färre sluttande tak. Det kan enkelt konstateras att monopitch-taket klart överträffar alla andra taktyper ur ekonomisk synvinkel.
Fördelar och nackdelar
Många fördelaktiga aspekter av taktaket uppvägs naturligtvis också av några nackdelar:
Fördelar
- Bra användbarhet av rummen nedan på grund av få snedtak och saknade gavlar
- Enkel konstruktion
- Därför: låg känslighet för skador på grund av några enkla detaljer
- Därför: låga kostnader på grund av bristen på komplexa komponenter
- Mångsidig i lutningen
- Mångfald av visuella design alternativ
- Stor takyta utan förändringar i lutning eller läge, väl lämpad för solvärme eller solceller
Nackdelar
- Oanvändbart utrymme i det övre takområdet i branta sluttningar
- Enkel look, lekfull design är vanligtvis svårt
- Mycket hög vägghöjd på nocksidan
