Nästan alla känner till den typiska avskurna gavelvyn av ett halvvalmtak. Hon brukar ducka under ett överhängande tak för skydd. Det är dock väldigt få som vet att detta är ett valmtak. Här kan du ta reda på all information om denna traditionella takform och även lära dig om många fördelar och nackdelar.
Vad döljer sig bakom valmtaket?
Valmtaket är en underform av valmtaket. Så här har ett valmtak två stora takytor med identiska lutningar som möts i en nock. Även gavelgavlarna kantas av sluttande takytor som möter den centr alt anordnade nocken. Till skillnad från det klassiska valmtakets valmade ytor, som sträcker sig upp till takfoten, är det halvvalmta takets valmade ytor förkortade mot botten. Takfoten, d.v.s. takets underkant, skjuter uppåt i gavelpartiet. Till följd av detta är de trekantiga sadeltaksgavlarna inte helt ersatta av takytor, som fallet är med valmtak, utan uppträder här som trapetser avskurna i toppen. Man kan säga att det halvvalmta taket representerar ett slags mellansteg mellan ett sadeltak och ett valmtak.
Klassiska exempel på valmtak
Det främsta exemplet på ett halvvalmt tak är förmodligen den traditionella Schwarzwald-gården. Det vidsträckta taket täcker bruks- och bostadsytor samtidigt och dränerar, tack vare de branta taklutningarna, säkert de ibland enorma vintersnömassorna. Det stora taköverhänget ser till att det finns en arbetsyta framför huset som är skyddad från regn och snö. Och det är precis där halvhöfttakets timme slår in. Medan ett vanligt valmtak skulle resultera i enorm skuggning av hela gavelväggen, säkerställer den minskade valmytan tillräckliga belysningsmöjligheter utan att skyddet av taköverhänget försämras för mycket.
Konstruktion och statik
Den stödjande strukturen på det halvvalmta taket består av följande huvudkonstruktionselement:
- Taksparrar som stödlager för takbeläggning
- Först som den övre stödpunkten på takbjälken
- Centrumspår eller mittrader som stödpunkter för takbjälken i mitten av fältet
- Tröskel som nedre stödpunkt på takbjälken
- Stöd eller stödsystem (" liggande stol" eller "stående stol") för att överföra lasten från nock, räfflor och tröskel till de solida väggarna nedan
OBS:
Till skillnad från valmtaket, där alla element som stöder takbjälken kan utformas för att löpa kontinuerligt på alla sidor, gör åtminstone tröskeln som den nedre stödpunkten ett hopp i höjden. I de flesta fall är tröskeln på de krokiga höftytorna helt eliminerad, så att takbjälken där bara vilar på rälsen och höfttakarna mellan de ortogon alt riktade takytorna.
Takkonstruktionen
Konstruktionen av de historiska halvvalmtaken var otroligt enkel. Som rent väderskydd över det ouppvärmda takutrymmet stödde tvärgående lameller takbeläggningen direkt på takbjälken. Idag är dock takkonstruktionen mycket mer komplex (struktur inifrån och ut):
- Optisk beklädnad, t ex som träform eller gipsbeklädnad med färg, tapet eller gips
- Stödläkt för beklädnad, oftast även en monteringsnivå för belysning mm
- Ångdiffusionstätt skikt, vanligtvis som foliematerial
- Konstruktionsnivå av takbjälkar och mjuk isolering installerad mellan takbjälken (mineralull, cellulosa, etc.)
- Regntätt undertaksmembran, som en folie eller ytterligare vattenledande isoleringsskikt (t.ex. mjuk träfiberskiva)
- Takbeläggningens underbyggnad, vid tegelpannor eller takpannor av motläkt och läkt
- Takbeläggning
OBS:
Om takbjälkar ska förbli visuellt synliga i inredningen är det även möjligt att tillhandahålla isoleringsnivån antingen som trycktålig polystyrenisolering eller som mjuk isolering mellan bärande virke på takbjälklaget. Denna lösning används dock vanligtvis endast vid valmtak som en del av efterföljande isolering, eftersom ansträngningen som krävs för att skapa hörn mellan halvhöftytan och den normala takytan är strukturellt komplex och därför dyr att implementera.
Vanliga takbeläggningar
På grund av den generellt sett ganska höga taklutningen på ett halvvalmtak, används vanligen de vanliga däcksbeläggningarna som också används för ett sadeltak för täckning:
- Brick
- Betongtakpannor
- Plåt
Region alt motiverade, dessa typer av ytor kan också hittas om och om igen som en historisk referens och en återgång till beprövade saker:
- bältros
- Slate
- Reet / Straw
Takläggning av folie eller bituminerade membran samt grön- och grustak är tekniskt möjliga, speciellt för grundare sluttande tak, men när man tittar på exemplen som har byggts är de mer av teoretisk karaktär.
OBS:
Beroende på vilken takbeläggning som väljs kan den nödvändiga underkonstruktionen naturligtvis variera. Särskilt plåttak kräver i allmänhet ett plant stöd i form av träform.
Taklutningen på ett halvvalmt tak
I teorin kan valmtaket tillverkas med nästan vilken lutning som helst på huvud- och valmytan. Den långa historien för denna takform visar dock att vanliga och framför allt vettiga lutningar varierar mellan 35 och 50 grader. Detta spektrum resulterar i ett lättanvänt takutrymme och de strukturella detaljerna kan skapas utan överdriven extra ansträngning. Samtidigt har taket en sund dimension i förhållande till byggnaden under, så att design och teknik går hand i hand.
Typiska strukturer och installationer
Historiska halvvalmtak kräver i stort sett inga takkonstruktioner på grund av deras mestadels rent ekonomiska användning i vindsutrymmet. Men på grund av takets lutning kan alla vanliga takkonstruktioner och installationer, från takfönster till takkupor till takbalkonger, genomföras utan problem, både tekniskt och designmässigt. Eftersom huvudtakytorna påverkas mindre av de minskade valmytorna jämfört med ett vanligt valmtak är halvvalmtaket ännu bättre lämpat för att åstadkomma en uppgradering av takutrymmet genom de nämnda elementen.
Fördelar och nackdelar
Fördelar och nackdelar med halvvalmtak sammanfattas kort enligt följande:
Fördelar
- Vanligtvis generös, lättanvänd takyta för vanliga sluttningar
- Bra kompromiss mellan väderskydd och belysningsmöjligheter för gavelytorna
- Optiskt mindre intensivt utseende än valmtak
- Bra dränering av regn och snö i normala backar
- Bra kompatibilitet med takkonstruktioner och takinstallationer
Nackdelar
- Hög konstruktionsansträngning för krokiga höftpartier
- Hög visuell vikt, speciellt i mindre byggnader med ett lågt antal våningar
- Svåra exponeringsmöjligheter i taktoppen på grund av höftytor
