Art Nouveau och sekelskiftet är nog vad många tänker på när de ser ett mansardtak. Etableringen av takformen går ännu längre tillbaka i historien. Dess väl genomtänkta konstruktion har dock inte förlorat något av sin relevans till denna dag. Vi förklarar för- och nackdelar och ger användbar information om konstruktionen.
Form och skapande
Mansardtaket skapades på 1500- och 1600-talen, där det användes för att ge representativa stadshus och palats ett balanserat förhållande mellan väggyta och tak. Liksom Belle Etage anslöt den sig till den nästan obligatoriska kanonen för det övre medelklassens arkitektoniska språk på 1800-talet. I slutändan är ett mansardtak ett sadeltak som överlappar det övre "normala" golvet med en takyta som blir brantare i botten. Om man ser det tvärtom kan man säga att mansardtak skapas när takytorna böjs utåt för att rymma ytterligare en våning med fullvärdiga rum med raka väggar i vindsutrymmet.
Funktion
Idag har mansardtaket, förutom sin designeffekt, ytterligare en funktion som inte bör försummas. Många utvecklingsplaner använder antalet våningar och takfotens höjd för att reglera omfattningen av strukturell användning av ett område. Genom att inrymma översta våningen i taket, till skillnad från det klassiska sadeltaket, kan man vinna ett mycket mer användbart golv än vad som någonsin skulle vara fallet med ett sadeltak. Mansardtakets klassiska stilistiska anordning får en ny innebörd för att få ut det mesta av byggplanebestämmelserna.
Konstruktionen
Konstruktivt sett är mansardtaket alltid ett tak. Eftersom takytan böjer sig uppåt kan takbjälken inte löpa från takfoten till nocken och kan därför inte stödja sig mot varandra. Som regel är mansardgolvet integrerat i takkonstruktionen som en träram. På dessa väggar vilar den centrala rälsen, som också fungerar som en tröskel för det plattare övre taket. Beroende på användningen kan stommen göras till fullvärdiga väggar, så att man bara är medveten om att vara på vindsutrymmet när man tittar ut genom fönstren. Genom att sätta upp en knähöjd från golv till tak märks inte ens den branta taklutningen från insidan. Samtidigt möjliggör den branta taklutningen montering av vanliga fasadfönster och därmed obegränsad bra belysning och ventilation av rummen.
Den statiska utmaningen
Särskild uppmärksamhet ägnas åt statiken vid konstruktionen av mansardtaket. Det underliggande, klassiska sadeltaket överför lasterna som verkar på takytan via genomgående takbjälkar till byggnadens ytterväggar och därifrån via grundkomponenterna ner i marken. I samband med ytterväggarna eller ytterligare ett lager av förstyvningsbalkar skapar detta ett stabilt statiskt system i form av en triangel. Med mansardtak avbryts dock den genomgående takbjälken och tas ur en rak linje av takytans utåtböjning. I synnerhet utvecklar lasterna i det övre takområdet ett tydligt nedåtriktat tryck när lasterna överförs, samt ytterligare tryck utåt i krökningsområdet. Det är viktigt att absorbera detta utåtriktade tryck konstruktivt och förhindra att taket ger vika. För detta ändamål installeras vanligtvis ett lager av balkar ovanför mansardgolvet, eller så tillhandahålls flera metallband. Ofta visas inte dessa element visuellt alls eftersom de försvinner in i väggarna eller taket på vindsgolvet.
Taklutningen
Nu talades det redan om två olika taklutningar och ett övre tak och ett undertak. Men vilka lutningar används förnuftigt? Det uppenbara antagandet är att för att uppnå den karakteristiska taksiluetten måste den nedre halvan av taket vara brantare än det övre taket. Lutningar på minst 45 grader är vanliga för branta takytor, men det är vettigt att ha 50 grader och mer. Det är inte ovanligt att det finns lutningar på upp till 70 grader för att på bästa sätt kunna utnyttja det inre utrymmet bakom dem. Det övre taket kan däremot ha nästan vilken lutning som helst. För att inte skapa onödigt och oanvändbart utrymme används vanligtvis en lutning på max 30 grader, ofta ännu mindre. Däremot kommer ett mansardtak sällan under 15 grader i nockområdet, då den traditionellt använda tegeltakbeläggningen endast fyller sin funktion i begränsad omfattning i flackare sluttningar.
OBS:
Enskilda tillverkare tillåter nu att taklutningen minskas till upp till 10 grader. Utseendet bör dock aldrig helt ignoreras. Ju större skillnaden är mellan de två lutningarna, desto svårare är det att uppnå en harmonisk design.
Fördelar och nackdelar
Självklart har mansardtaket inte bara fördelar utan också några nackdelar. Både de positiva och negativa aspekterna av denna takform belyses kort nedan:
Fördelar
- Stor ökning av användbar yta på vinden på grund av den branta lutningen i det nedre takområdet
- Minskning av oanvändbart takutrymme i takets topp på grund av en plattare lutning i det övre taket
- Kvalitativ ökning av användbarheten av rummen på vinden genom mer vertikala väggar utan stora snedtak och användbarheten av vanliga fasadfönster
- Ökning av takets "optiska vikt", vilket gör en mer balanserad design möjlig från huvudstrukturen till taket
- Byggplaneringsfördelar vid begränsning av takfotens höjd och eventuellt antalet läsbara våningar
Nackdelar
- Hög designinsats för stödjande struktur
- Många detaljerade utbildningar för fönsterkopplingar, ändring av taklutning etc. krävs
- Klassiska takbeläggningar i branta takområden om lutningen är för hög är endast möjligt med extra säkerhet
- Användbarheten av takutrymmena är bättre än ett "vanligt" sadeltak, men fortfarande inte ett fullvärdigt golv
- I modern byggnadsplanlag kan fastställande av bebyggelseplaner knappast genomföras utan juridiska undantag
Mansardtaket idag
Mansardtakets storhetstid kan vara över, men det kan fortfarande hittas om och om igen i nybyggda byggnader idag. Dock är inte allt som ser ut att vara ett riktigt mansardtak. För att dra nytta av mansardtakets optiska och ibland även byggnadsrättsliga fördelar utan att behöva investera i bygginsatsen, är”normala” golv av solid konstruktion numera ofta helt enkelt klädda med en extremt brant takyta. Den plattare, övre takytan sätts sedan på som en riktig takkonstruktion, eller tas helt bort till förmån för ett platt tak. I vilken utsträckning begreppet mansardtak fortfarande gäller här är i slutändan upp till betraktaren. Faktum är dock att ur byggnadsteknisk synpunkt i dessa fall endast lite av äldre tiders verkliga mansardtak återstår.
